Enligt Wikipedia:
Barsebäck socken har medeltida ursprung.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Barsebäcks församling och för de borgerliga frågorna bildades Barsebäcks landskommun. Landskommunen uppgick 1952 i Löddeköpinge landskommun som uppgick 1974 i Kävlinge kommun. Församlingen uppgick 2002 i Löddebygdens församling.

1 januari 2016 inrättades distriktet Barsebäck, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Harjagers härad. De indelta soldaterna tillhörde Norra skånska infanteriregementet, Onsjö kompani.

​

Länsstyrelsen Skånes kulturmiljöprogram beskriver Barsebäck så här:

Över själva Järavallen och området österut breder en sandbindande tallskog ut sig. Söder om Barsebäck sträcker sig en markerad höjd. Landskapet har brukats sedan förhistorisk tid, vilket de dominerande fornlämningarna vittnar om. Särskilt framträdande är gånggriften vid Gillhög, som är en av de märkligaste, vilken anlades under yngre stenålder. Gånggriften har koppling till dösen vid Hofterup, men på grund av motorvägens dragning genom landskapet har de tydligaste sambanden brutits.

Kring Barsebäcks slott utbreder sig ett godspräglat landskap med stora åkerfält och alléer. Barsebäck omnämns som sätesgård under tidigt 1300-tal. Gården har liksom flertalet andra skånska sätesgårdar vid denna tidpunkt försvarskaraktär. Den nuvarande huvudbyggnaden präglas av de ombyggnadsarbeten som företagits under slutet av 1800-talet då byggnaden givits en renässansinspirerad prägel. Sannolikt ingår delar av det stenhus som uppfördes omkring 1500. Bland gårdsbyggnaderna märks ett äldre stenmagasin.

Vid Barsebäcks kyrkby är landskapet öppet och uppodlat. Barsebäcks kyrkby har bevarat karaktären av gångna tiders sockencentrum. Kyrkan anlades under 1100-talets senare del. Under sen medeltid restes västtornet men nykyrka, gravkor och sakristia tillkom under 1700-talet. På central plats vid kyrkan ligger prästgården, vars två längor, en i korsvirke och en i rött tegel, stammar från 1807 respektive 1897. Bygdegården, en vitputsad länga under stråtak, är inrymd i en av byns gamla gårdar. Vid skiftet på 1830-talet omfattade Barsebäck ett 30-tal gårdar. Merparten av dessa är utflyttade.

​

Området åskådliggör en kontinuerlig utveckling av kulturlandskapet från stenålder till modern tid. De dominerande fornlämningarna har förutom sitt vetenskapliga värde även betydelse för landskapsbilden. Området är rikt och varierat med lämningar efter flera av de viktigaste perioderna i Skånes historia. Barsebäcks kyrkby har bevarat karaktären av gångna tiders sockencentrum. Barsebäckshamn exemplifierar både ett äldre fiskeläge och ett senare sjöfartssamhälle. Skansarna vittnar om Skåne som gränsprovins och dess försvar.

​

Mer finns att läsa på kommunens hemsida, där en bebyggelseinventering redogör för de äldre fastigheternas ursprung och bevarandevärde.

​

​

​